Trauma Machine – Womb

Denna EP lyckades snappa åt sig en tionde plats och varför inte? Med catchiga melodier och med extremt bra sång har man möjligheten att komma väldigt långt. Potential är definitivt något detta Malmöbaserade band har.

S.K.U.R.K – Häxa

Med In Flames från Göteborg och Entombed från Stockholm har båda banden gjort mycket för att markera båda platserna som hårdrocksstäder. Inom en snar framtid kommer vi så småningom kunna räkna med Malmö i denna skara med S.K.U.R.K i ledband.  Med Häxa har dessa malmöiter bevisat att skånskan är en dialekt man definitivt inte ska skämmas över och att de kan göra musik med både tyngd och vackra melodier. Båda tidigare nämnda band har fått sig en farlig konkurrent.

Aska – Kryp

Detta sydsvenska enmanna-black metal band har jämförts tidigare med Burzum. Precis som med Burzum står Aska för den typ av musik som kräver väldigt mycket av sina lyssnare. Men detta är verkligen något för fans av necroblack med extremt skitigt ljud. Den stundtals långsamma, doomliknande musiken kryper in i huden och väcker primitiva tankar man helst vill trycka undan i vardagen. Det är verkligen synd att den här Ep:n bara finns på kassettband i fåtals exemplar.

Arckanum – Helvítismykr

Med bandets tidigare platta, Sviga Lae, fick även Arckanum ganska bra betyg tidigare i år. Med senaste plattan Helvítismykr bevisar mannen bakom detta band att de håller sig stadigt bland de bästa. Enkel, rå musik som detta behöver inte bevisa så mycket mer.

Benedictum – Dominion

Fans av Doro bör nog slänga sitt öga och öra hitåt. Hittills första och ENDA heavy metal plattan som förtjänar en plats på listan. Och varför det? Ja, kan man sjunga med en grov och djup röst som denna eminenta kvinna vid namn Veronica Freeman… ja, då har jag inte mycket mer att säga. Jag bugar allra ödmjukast.

Craft – Void

Det här är definitivt black metal av tyngd! Med både fart och tyngd blev Craft snabbt en favorit hos mig. Jag förstår att många skulle förbjuda sina barn från att lyssna på den här plattan. Jag säger bara en sak: ”I want to commit murder”. Kan det bli bättre än så?

Shining – VII: Född förlorare

Det är helt omöjligt att inte ta med VII: född förlorare på denna lista då den har fått väldigt bra betyg av mig tidigare. Shining har kommit en bra bit ifrån sina black metal rötter men det betyder inte nödvändigtvis att musiken har blivit sämre. Svärtan, livshatet, mörkret, finns fortfarande där och anledningen till varför Shinings musik förblir en lyssnarfavorit.

Wolves in the throne room – Celestial Lineage

En lång tid har gått sedan nittiotalets norska black metal-våg med Mayhem i spetsen. Det hör man inte minst i det här amerikanska bandets musik. Av det traditionella arvet hör man inte mycket av i plattan. Istället består sången till mestadels av en ren, ljus manssång. Detta tillsammans med stämningen i ljudbilden gör att man känner en smygande obehag snarare än ren skräck. Samtidigt som det känns… himmelskt?

Cerebral Bore – Maniacal Miscreation

Nu snackar vi brutalitet! Aldrig har kulsprute-baskaggar, tung bas och köttmanglande kommit såväl till pass som hos detta unga band från Skottland. Angela Gossow kan omöjligt tävla mot denna unga dödssångerska, growlet når djupare än vad som borde vara möjligt för en mänsklig röst. En frisk fläkt inom metalvärlden där standarden för kvinnliga sångerskor är älv-wannabes sjungandes i goth metalband.

Mastodon – The hunter

Jag tror inte jag kan komma på en vettig formulering till varför de har gjort sig förtjänt av en förstaplats. Det går helt enkelt inte. Efter att ha sett dem live på Sonisphere så visste jag att det här var ett band att räkna med. Men att lyssna igenom The hunter var en egen, hårresande upplevelse för sig, helt under en egen kategori. Är det rysningar av välbehag? Någonting djupt berör den i alla fall.