Trogna läsare har väl märkt att jag skriver en hel del om ångest.Låt mig då nu berätta om den värsta ångesten av dem alla. Nämligen: Att få brev från CSN.

Det kvittar vad brevet gäller. Så fort det dimper ner ett brev från dem, med den där fula röda loggan de envisas med att ha, vare sig det är ett nyhetsbrev, en undersökning, ett beviljat lån eller återbetalningskrav så ger det mig ångest. Tänk er in i situationen där ni är en mamma under andra världskriget som får brev hem från armén. Det gäller hennes son. Hon vet att brevet kan förklara att sonen kommer hem, men det kan också vara brevet som informerar henne om hans död – på sådan nivå ligger ett brev från CSN.

Att ta steget mot CSN är som att gå in i ett förhållande som aldrig kommer att ta slut – hur mycket man än vill det. Vi kommer brevväxla med LÄS HELA KRÖNIKAN HÄR

Idag klockan 18.00 ska jag vara konferencier på Arena 305. Jag ska under kvällen presentera 8 band. Det känns bra. Jag tror det kan bli jävligt bra. Tanken är väl att jag ska hålla lite låda också mellan allt manussnack – nu är bara frågan: Vad ska man tala om under dessa stunder? Den kan ju bli mycket dötid, medan banden förbereder sig. Jag funderar på om jag inte ska citera mig själv hela tiden. Det hade väl varit kul? Inleda varje mening med “Som jag alltid brukar säga”. Jag brukar ganska ofta citera mig själv i sociala sammanhang och i vardagen. Lite väl ofta kanske, nu när jag tänker efter.

Ena dagen tycker vi om varandra – andra dagen blir man sänkt fullständigt. Skribenten heter som sagt Jonte Bengtsson och söker nu ny lägenhet i Malmö. Hans krav: Att lägenheten ligger så långt ifrån min som möjligt. I regel är han en väldigt snäll liten pojke, den där Jonte. Jag vet inte jag. För ett tag sedan spottade han mitt framför mina fötter under en pressvisning. Vet inte varför han hatar mig så mycket.

Jag hatar att skriva om fotboll i den här bloggen, men vafan, Daniel Majstorovic, den gamle MFF-legendaren har skrivit på för AIK. Och det står plötsligt klart för mig vilken jävla kärlek jag har till MFF när en sådan struntsak kan få mig att vilja slå sönder något. Hur fan kan man göra så? Skriva på för det jävla fitt-laget och stoltsera med det? Jag vill kräkas. Hade Daniel Majstorovic stått bredvid mig här och nu hade jag kräkts på honom. Så pubertal gör detta helvete mig. Jag hoppas den saten bryter benet på nästa träning – att han blir långtidsskadad och inte gör en enda match i AIK – att AIK sedan går i konkurs. Och att Majstorovic går ner sig efter hela incidenten och tar till flaskan.

Ville bara få det sagt. Var nämligen hos en psykolog idag. Han sa att jag skulle skriva ner allt jag kände och allt jag bär på. Och det var detta jag hade inom mig nu. Fittan Majstorovic.

I övrigt sa psykologen att jag bär på väldigt starka narcissistiska drag som han fann lika delar intressanta, lika delar obehagliga. Men så var han också dum i huvudet, den där jävla psykologen.