1. Jag sitter och skriver en text till musiken av hostmedicin-hip hop och ljudet av en plingande inkorg. En timme in i skrivandet känner jag efter under läppen. Där hänger en mycket utsugen snus som inte gör mycket skäl för mitt nikotinbehov. Jag bestämmer mig för att slänga den i soplocket så att jag kan återgå till full koncentration igen.

2. Jag fumlar efter snusdosan som jag har förlagt någon stans. “Äsch”, tänker jag och stoppar ner den använda prillan i min nästan uppdruckna colaburk som står på skrivbordet. “Jag hade ändå aldrig tänkt dricka upp det där”, tänker jag och dyker åter ner i mitt textskrivande igen.

3. Ytterligare en timme av skrivande har passerat. Med svettig panna, stressig flackande blick bestämmer jag mig för att det får vara nog. Träsmak, stressad och förvirrad känner jag hur törsten smyger sig på. Jag måste ha något att dricka. Jag får syn på en colaburk som står på bordet, lyfter upp och känner “Score! Det finns fortfarande lite läsk kvar i burken”, och sveper hela innehållet.

4. Just i samma sekund som jag har börjat fylla munnen med läsken, känner jag hur något fuktigt objekt landar på tungan och den förra timmens scenario tittar plötsligt fram i mitt inre. Jag sitter här och dricker snus. Jag spottar i panik ut innehåller över mig själv, skrivbord och tangentbord. Ett stön av ångest medan jag ställer tillbaka burken på skrivbordet och börjar torka upp den utspottade läsken med utrivna sidor ur skitboken “Äta Djur”. “Helvete”, säger jag högt för mig själv medan jag förbarmar Jonathan Safran Foer och min egna idioti.

5. Smaken av tobak, socker och ångest rullar runt i munnen på mig. På bordet står burken där den använda snusen hänger på kanten och hånler mot mig. Det klibbar i tangenterna när jag skriver det här.