Måndagar är en skitdag för det allra mesta. Jag har inget emot vardagar, är lite av en arbetsnarkis (eller snarare någon
som behöver känna mig förtjänt av att festa och sova hela helgen.) Hur som helst, Måndagar är en skitdag speciellt idag.

Jag vaknade 7, sprang, åt banan och log självsäkert åt mitt fräscha, nysminkade anlete i spegeln innan cykelturen mot skolan. Utanför Hansakompaniet (som alltid får mitt frächa, nysminkade anlete att kännas lite mindre fräscht och nysminkat, eller i alla fall billigsminkat) tappade jag min träningsväska i marken. Den öppna påsen spydde skoningslöst ur sig deoderant, vattenflaska och mina måttligt rena trosor på marken.

Rövejävel!

Innan jag han vända om och plocka upp allt samans kom en snäll man i vägen för mitt projekt.
Han sträckte sig mot prylarna på marken.

Som om han sett en giftorm, eller möjligen någon typ av hårig spindel, ryckte han darrande tillbaka och fick plötsligt ögonkontakt med mig.

Han skrattade ursäcktande och ränkte mig kassen.

- Jag kan ta upp dom  själv, sa jag lite fånigt och pekade på underbyxorna. På en sekund var han borta.

Jag trodde inte att jag tyckte det var pinsamt med trosor längre. Men när de hamnar i fel skick framför fel person vid fel tillfälle kan de uppenbarligen bli högst pinsamma även idag, för mig jag mogna kvinna!
Det är ungefär som ett plåster i simbasängen, så länge de sitter på ett litet gullit barns knä hade man till och med kunnat tänka sig att pussa bamsebandaget för att trösta. Men kletar ett plåster med okänd härkomst fast på armen under fjärilsminpasset vill man nästan kräkas.
Trosor, genomskinliga och åtråvärda hänger dom på Twilfitt eller sitter på en kvinnogump. Men på marken skulle så klart inte
jag heller vilja ta i dom.

Nu har jag och Fia redan planerat helgens upptåg så skit-måndagen går att genomlida trotts allt.
Tur att det alltid finns en helg i slutet av veckan!

Det är typ två plus och regndiset ligger som ett grått missär över Möllevångstorget. Jag är tillbaka i Malmö, tillbaka på Möllan, tillbaka på Coffee Point. God Bless!

Newcaslte var ganska skröffisigt och fick mig att längta efter saker som stadsplanering och svensk standard. Men framför allt fick staden mig att längta efter Möllans klubbar, som inte enbart består av en tio-låtars best of 2011 med; “to night’s gona be a good night” och “you got the moves like Jagger”. I morgon ska jag efterhandsfira min födelsedag på gamla Debban! Känns som att komma hem. Och det har jag ju i och för sig gjort.

Nu ska jag laga Sparrisrisotto.

- Jag ska gå och köpa pepparrot, sa Linus när vi skiljdes åt efter en tretimmarsfika maskerat under ett Möllan.nu-viktigt-möte, och deklarerade att han skulle försöka sig på råbiff. Moberg-wanabee.

Missa inte Suggaplum Fary på Deb på lördag.